Anne Olsson

Hur länge har du jobbat på skrivarlinjen?
Oerhört länge. Först på Fridhem 35 år, och sen flyttade vi hela Fridhems skrivarlinje till Albins 2012 och där har jag varit sen dess.

Vad är det roligaste med jobbet?
Jag tröttnar aldrig på att vara med skrivande människor. Det är så roligt. Det är roligt att lyssna, prata med, resonera och tänka med dem. Det är roligt att läsa deras texter. Det är roligt att prata om deras texter. Jag tror verkligen att jag har världens roligaste jobb.

Vad skriver du själv?
Just nu har jag ett projekt som handlar om att försöka göra en släktings dagbok publik, hon levde under nästan hela nittonhundratalet och arbetade som hembiträde. Det är ett spännande men tidsödande arbete. Annars har det blivit ett och annat manus för scen och film, och en hel massa noveller.

Vad läser du?
Blandat. Huller om buller. Böcker vi pratar om på skrivarlinjen. Största läsupplevelsen på senare tid var väl Life after life av Kate Atkinson tror jag. I gårkväll läste jag Tove Janssons Sent i november. Igen.

Vad vill du med utbildningen?
Jag vill ge deltagare en möjlighet att testa livet som författare, jag vill att man ska känna sig försedd med verktyg så att man kan skriva böckerna man har i sig när man slutat här. Var tredje vuxen vill skriva en bok sägs det, och här får en klart för sig vad det innebär och hur en kan klara av det. Jag vill förstås att tiden hos oss ska vara kul och lärorik på riktigt och att man får vänner för livet. Det får man.

Avslutningsvis – har du något roligt minne från skrivarlinjen?
Hehe, ja det kan du tro! Men sånt sparar jag tills terminen börjar.

Kontakta Anne Olsson





Paul Ström

Hur länge har du jobbat på skrivarlinjen?
Oerhört kort tid, om man jämför. Sedan 1999 har jag jobbat som lärare på skrivarlinjen. Men jag kom till skrivarlinjen redan 1997, då som deltagare.

Vad är det roligaste med jobbet?
Att få prata om text. Att få förtroendet att få läsa och prata om deltagarnas texter. Att få vara med på resan som är skrivandet under ett, två eller tre år. Att få lov att finnas i ett sammanhang där skrivandet, orden, formulerandet och skapandet är det mest självklara i tillvaron. Att presentera en skrivövning och uppleva ögonblicket när själva skrivandet sätter igång. Tystnaden som uppstår. Världen som vecklar ut sig. Tankeverksamheten. Möjligheterna. Övertygelsen om skrivandets betydelse.

Vad skriver du själv?
Oftast dikt. Det händer, när jag övertalas, att jag framför dessa på scen. Jag har vid några tillfällen också övertalats att skriva för scen. Men oftast dikt.

Vad läser du?
Sen jag flyttade och därmed fick lång resa till och från jobbet har jag för vana att en gång i veckan gå på biblioteket och låna en hög ljudböcker. Detta utan att i förväg veta vad jag kommer att läsa. Det är kul. Ibland blir det något som länge jag har velat läsa, andra gånger blir det något som jag länge inte har velat läsa. Oftast något mitt emellan. Jag är svag för biografier, som jag ibland tänker fungerar som ett komplement till all skönlitteratur text som jag läser på skrivarlinjen. Jag ser också mycket film, kanske för mycket.

Vad vill du med utbildningen?
Jag vill att man som deltagare får möjligheter att förverkliga sina drömmar. Förutsatt att drömmarna på något sätt innefattar skrivandet. Jag vill att man som deltagare närmar sig sin egen röst, sina egna berättelser, sina egna verktyg, sin egen form, sin egen metod, sitt eget språk och sina egna motiv. Jag vill också att man hittar sig själv i allt detta, att man utvecklar ett förtroende för sitt skrivande, att man känner sig bekväm med att föra detta vidare, i tryck eller från scen.

Avslutningsvis – har du något roligt minne från skrivarlinjen?
Jag har bara roliga minnen från skrivarlinjen. Och de är många. Och de blir fler.

Kontakta Paul Ström





Elin Nilsson

Hur länge har du jobbat på skrivarlinjen?
Sedan 2016 har jag varit lärare på skrivarlinjen, men jag började som handledare redan 2012. Jag gick själv skrivarlinjen 2006-2008.

Vad är det roligaste med jobbet?
Det finns flera saker, men egentligen själva grunden: skrivandet. Att få arbeta med text och med skrivande människor. Att samtala om text är så otroligt lyxigt och lärorikt. Just att arbeta med texter som är i process är oerhört bra för kreativiteten, tycker jag. Sen är miljön och stämningen på linjen väldigt positiv, kreativ och tillåtande. Det blir en speciell laddning när alla sysslar med något som de brinner för, både eleverna och vi lärare.

Vad skriver du själv?
Jag skriver barn- och ungdomslitteratur. Jag har gett ut två ungdomsböcker, Istället för att bara skrika och Flyt som en fjäril, stick som ett bi, samt en novellsamling, Anrop från inre rymden, för 9-12. Just nu arbetar jag på ytterligare en ungdomsroman, som handlar om växande, vänskap och berättande.

Vad läser du?
Jag läser deltagarnas texter! Men massvis med annat också. Framförallt romaner. Försöker tvinga mig själv att läsa lite facklitteratur också, för att hitta uppslag och nya idéer till skrivandet, men fiktionen vinner nästan alltid. Just idag läser jag Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Några favoritförfattare den senaste tiden är Janet Frame, Monika Fagerholm, Steve Sem-Sandberg, Sonya Hartnett och Olga Ravn. Mycket samtida, med andra ord. Jag läser förstås en hel del nya ungdomsromaner också. Om jag får välja en klassiker väljer jag Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Nej förresten, jag får välja en till. Strändernas svall av Eyvind Johnson.

Vad vill du med utbildningen?

Jag vill att deltagarna ska växa. Utveckla sin identitet som skrivande människor, och inte minst ett språk för skrivande och för text. Det kan låta storslaget, men jag tänker att det är det som vi sysslar med. Sen vill jag förstås att deltagarna ska hitta metoder och möjligheter för sitt skrivande. Lära sig det grundläggande hantverket, men också att hitta kreativiteten och känna att det är möjligt att skriva om allt, på alla sätt. Skrivandet beskylls ofta för att vara en ensam sysselsättning, men på skrivarlinjen har deltagarna varandra. Det är viktigt.

Avslutningsvis – har du något roligt minne från skrivarlinjen?
Gud ja. Massor. Första dagen på skrivarlinjen, när jag själv var elev, så satt vi i klassrummet och väntade på att lektionen skulle börja. Alla var lite tysta och stela och blyga. Så kom en av mina nya klasskamrater in, dängde sin väska i bordet och utbrast ”Howdy ho, mothafuckas!”. Då kände jag att en bättre del av mitt liv precis skulle börja. Och jag fick rätt.

Kontakta Elin Nilsson